Ett steg i taget

Somnade som en stock igår...tyvärr vaknade jag till vid 00.00........men sov skönt hela natten. Var väldigt tungt att gå upp...sängen lockade mer än dimman ute. Imorse hade jag chaufför till Leksand- super tack till snälla Stefan ( Cathrines sambo). Vi åker vid 7.00, samma tid som min buss annars går, men jag kommer fram 1 timme tidigare till skolan. Jag har haft en hel del tankar kring utbildningen och framtiden dom senaste dagarna, och hjärnan gjorde uppror i måndags- dvs jag fick migrän. Jag fick tag i en mentor på skolan, som jag känner förtroende för, som jag vet är rak och vet vad han pratar om. Vi satt i ca 30 min innan dagen började, och det var väldigt skönt att få prata ut, bolla, få raka ord och råd. Nu känns det lättare att gå vidare och ta tag i allt som ska ske framöver. Ser det med spänning. Det kommer bli en tuff men lärorik resa. Vi har precis börjat jobba i projekt och det känns jättebra....veckorna går så fort.
Fick skjuts hem, åt och åkte upp till Lugnet. Jag hade bokat upp mig at hålla i dagens boxpass. Kände mig inte särskilt laddad- då jag hellre att slocknat in på soffan. Men det var jättekul, och jag blev laddad;) Jag tränade dock inte själv- känns i kroppen att jag fortfarande inte är riktigt pigg. Innan passet var det ett gäng killar i motionshallen som tränade sparkar/ slag. Det visade sig att en av killarna höll på med olika kampsporter- jag älskar att sparka så jag var snabb med att fråga om jag inte kunde få en snabb privatlektion. Riktigt kul- och jag tror killen blev lite förvånad över "krutet" jag har i benen;) Jag märkte dock fort att kroppen inte var lika laddad som jag- skakade som ett asplöv innan vi knappt hade börjat...hehe. Anders är på träning i Sandviken men är nog snart hemma;), ska ta tag i skolarbete nu innan sängen ropar.

Detta skrev jag ner i min kalender efter samtalet- något jag MÅSTE tänka på, och lära mig:

" För att nå mitt mål, ska jag ta ETT STEG I TAGET"