måndag 22 februari 2010

Näslös första skoldagen...

Det var en gång en bil...

Kylan var bitande kall kl 7.00 när jag steg på bussen som skulle ta mig till Leksand.
Den 10 min promenaden till skolan höll på att kosta mig näsan...haha - hade tappat känseln helt.
-27 grader hade termomenter visat!!! Det gick dock snart över då jag klivit in genom dörrarna på skolan. Atmosfären på skolan hade en snabbtinande effekt;). Det var så kul att vara tillbaka och träffa alla. Jag trivs som handen i handsken.
Hela dagen har jag varit ovanligt pigg.
( var ett tag sen sist).
Efter dagens slut väntade bussturen till Falun.
Det var en härlig känsla att vara hemma redan kl 18.00!

Till middag åt jag en bit av den goda grekiska pajen som jag hade lagat igår. Innan jag skjutsade Anders till tåget så hade jag tänkt att vi skulle äta den. Men jag lyckades att misslyckas med att göra pajdeg TVÅ ggr-så jag ringde pizzerian på hörnet.
Hur fasen är det möjjligt? Han har idag tagit sig fram till Marocko efter en ca 12 timmars färd.
Han bodde bra och lät trött men nöjd.
Då kan även jag slappna av lite.
Det är så där lagomt kul att komma hem till ett tomt hem.
Efter att jag ätit min paj så gick jag över till Anna för att stilla mitt sällskapsbegär.
Vi bakade ihop en GI- morotskaka. Som blev god, men mer som ett mellanmål då vi hade i nötter. Skulle nog ha varit lite bättre med kesella i. Det testar vi nästa gång;)
Men gott blev det. Morgondagens lunch blir lax med mozzarellasallad / pestosås och morotskaka till mellanmål.
Nu tog min energi slut.
Sängdax.

2 kommentarer:

Cathrine sa...

Jag hade redan bokat tid när jag läste ditt inlägg igår. Men nästa gång jag ska klippa mig ska jag testa Ida. =) Hur funkar det att vara själv nu då? Långtråkigt? Kramar!

Gården vid Grumlan sa...

Tack för din goa kommetar. Vi får se, kanske att jag öppnar den. Jag funderar på det.

Sköt om dig i ensamheten!

Kram Elin

Saknar- Jacken min älskade hund.

Saknar- Jacken min älskade hund.

TÄNKVÄRT:

Att ta det första steget är den viktigaste delen av varje upptäcktsfärd, och utan tvekan den mest betydelsefulla
/ Platon