När jag vaknade idag så kände jag mig helt stum i kroppen, och inte blev det bättre. Igår efter att jag hade varit och kollat på Dalakampen där Falu Bs medverkade kände jag mig riktigt laddad att köra ett pass idag. Jag bad Anders att han skulle köra ett hård pass med mig... huga vad jag ångrade mig när vi åkte upp mot Lugnet. Det kändes som att jag vägde ett ton! Orkade ingenting, åh då menar jag INGENTING. Lagomt kul för självförtroendet, och stoltheten inför sambon. Inge kul. Men tränat har jag å det får jag vara nöjd för.
Som Micke Forslund sa:"Styrka är när man tränar fast det går tungt"....
Nu är det hockey på tv, och ikväll väntas grillning på Anna och Luddes balkong.
Veckan har gått lite upp och ner. Tror att hormonerna har spökat. Men igår hade jag en kanondag på sommarland. Trivs jättebra, och alla kollegor är så hjälpsamma. Tiden börjar minska inför öppningen, så det är lite pressat för att få allt klart- men jag har tidigare sagt att jag gillar utmaningar och nu är inget undantag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar